Recension Skiva 2 And The Angel Sings

Recension av Lasse Mattsson

Tockna värmlänningar! - Skåre Big Band - And the angels sing


1) Moten Swing,
2) Straighten up and fly right,
3) Shiny stockings,
4) The shadow of your smile,
5) Cheek to cheek,
6) Skojare,
7) The queen bee,
8) Love is here to stay,
9) Time after time,
10) Corner pocket,
11) I got it bad and that ain´t good,
12) Let the good times roll,
13) Orange coloured sky,
14) Begin the beguine,
15) Summertime,
16) Do nothing ´til you hear from me,
17) A tisket a tasket,
18) And the angels sing

Egen prod/TID: 65 min ca

Trumpeter: Robert Andersson, Per-Ove Johansson (tillika vo), Lars Ungerdahl, Erik Garbe, Per Höijer.

Tromboner: Bo Jansson, Kurt Patriksson, Lennart Danielsson, Torsten Wennerlund.

Saxar (+ kl #14): Fredrik Enbom, Kjell Carlsson, Odd Evertsson, Kjell Ryman, Olle Bergström.


Anders Edwall p, Matts Brolin g, Hasse Hjelm b, Roger Stenbäck. Vo: Eva Eriksson (2, 3, 5, 6, 8, 9, 13, 15, 16, 17, 18), Per-Ove Johansson (12). Insp 5-6 maj 2012 i Kil.

Här va´re storbandsklang som heter duga! Och dito samspel. Samt kompetenta solister. I bandets korta, blygamma presentationstext i häftet berättas hur det bildades i Karlstads kommunala musikskola år 1982 för att sedan anskaffa musiker även från annorstädes.

(Efterhandsgrattis till de 30 åren!)

När man slår upp fodralet, slår allt klarrött i designen emot en - vi hann inte få med recensionen till jul-Pulsen, annars hade vi skrivit om julstämning. Däremot får vi inte veta något om solisterna; i gengäld nämns alla kompositörer och textförfattare, liksom alla speltider.

Herrar som Svante Thuresson, Claes Janson, Ulf Johansson Werre m fl har gästat värmlänningarna.

Det ståtliga omslagsfotot är taget av trumpet-Per, layouten är gjord av trombon-Torsten.

Men egen produktion (SBB 03)? Skall ett dylikt kvalitetsband behöva sköta sådant själva?

Ser dagens skivbolag hippelihopp och rockelipopp som enda chans till guldskivor och därmed klirr i kassorna? Gud signe riktiga musikanter. Och här har vi 19.

Vi lystrar till dem med glad spänning.

1) Ovanligt slow. Pianot slår an ton/tempo, tenor - utmärkt - och trumpet tar hand om 16 takter var. Men arret är huvudsaken. Det gäller hela tiden. Liksom de nästan genomgående 32-taktersnumren.
2) Lite raskare. Eva träder in i bilden och glädjer omedelbart örat. Ett proffs!
3) Mer Eva, piano och sordintrumpet får fylligt arr-stöd i sina soloinsatser. Eva rundar av med 16 + fyra takter.
4) Slow, som sig bör, med grant arrad introd. En trombon tar över solistrollen till propert arr. som präglar även slutet.
5) Rätt raska tag; Eva tar ton direkt, 16 tenortakter imponerar ånyo, liksom en basuninsats. Eva för
stycket till slut med dess sista "halva".
6) En av piano-Edwalls många tonsättningar av "hemmasonen" Gustaf Fröding. Eva sjunger på klar svenska utan att "värmländska till" det. Alt + arr bjuder på en lång coda. Stilfullt.
7) Mer behaglig tenor bland allt grant arr, som rymmer också åtta pianotakter. Fint anslag har Anders.
8) Bröderna Gershwins sista alster tas väl om hand av Eva, liksom av åtta takter tenor, snygg som vanligt.
9) Sammy Cahns rara ballad är i goda händer och stämband; Eva inleder direkt med de åtta sista takterna. 16 takter tenor följs av dito sång, plus åtta takter till, med ståtligt arr-slut.
10) Det tidlösa riffnumret tolkas väl av saxana, följda av ett chorus var av trumpet och tenor. Vårdat.
11) Ellington-numret spelas slow, med gott om altsax (inget Hodges-plank) mellan arr-slingorna.
12) Per-Ove visar sig vara inte bara "en musikant som sjunger"; han har en rejäl pipa som förgyller jazzfeelingen.
13) Originalet spelades in av King Cole Trio + Stan Kentons band (!); ensemblerna fick sitta i varsin studio för ljudbalansens skull. Skåre-gänget är nästan lika många och ger fint, balanserat (just, ja) stöd åt Eva.
14) Här har gänget lyssnat rejält på förebilden, Artie Shaws version. Både arr och klarinettspel ger trevliga ekon av den gamla HMV-78:an. No hard feelings; sämre modeller kan man ha.
15) Grann inledning, inget eko av Gil Evans´ ganska tjatiga, överskattade tolkning. Eva sjunger fint, som brukligt, och repriserar andra textchoruset. Arret är värt en bugning.
16) Fin orkesterintrod bjuder in Eva till mer grann sång. Även 16 takter tenor håller stilen, liksom arret.
17) Nu har man lyssnat igen, på Chick Webb-arret till Ella och grabbarnas "allsång" i "So do we!" och "färgundringarna" (som Povel "snodde" till Var är tvålen?). Svänger gör det.
18) Titelmelodin, från Goodman-repertoaren, får extra fräs (jämte av Eva, förstås) av bandets egen Ziggy Elman, som är extra virtuos i sitt solo i dubbeltempo, "den judiska mässan". Imponerande.

Skivan finns för hos Odd Evertsson, N Gärdesg. 7, 653 49 Karlstad, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Lasse Mattsson